torsdag 20 januari 2011

13 - mina föräldrar.

jag har två föräldrar. en mamma och en pappa. jag är glad för det, för det är faktiskt inte alla som har det. dessutom vet jag att de älskar mig, även om de kanske inte alltid är bäst på att säga det så vet jag liksom det ändå. de lever tillsammans och det är ju mer ovanligt än vanligt och det är jag glad över att de gör. de bor kvar i huset där vi alla barn har växt upp. det är ett stort hus.

min pappa, är namne men vår kung. men kalle är liksom det man säger. han är curlad så in i .... av alla i familjen. inte så konstigt kanske när han nästan bara har växt upp med tjejer. min fina farmor och min fina faster samt vi i vår familj, minus jens då förstås. men det är inte hans fel, det är vårt fel. vem skulle inte vilja att de flesta passar upp på en? det skulle gärna jag vilja. han är en känslig människa och jag ÄLSKAR honom för det. han kan visa känslor, svårare dock för honom att prata om det. han skulle kunna ge oss allt vi vill ha i världen om han bara hade möjlighet. han bara är sån. en otroligt snäll människa. och en väldigt orolig själ.

min mamma, är inte namne med drottningen, som tur är. hon heter birgitta. hon är en stark kvinna. hon är lite som pappan i familjen skulle man nog kunna säga. hon är inte den som oroar sig i onödan och behåller oftast lugnet om något händer. mamma är också en väldigt snäll människa. ibland för snäll för sitt eget bästa tror jag. hon är FANTASTISKT duktig på att laga mat. det kommer aldrig finnas någon som lagar så god mat som min älskade mamma. hon är även väldigt allmänbildad och älskar frågesport, korsord och liknande. djur, DJUR för fan. det älskar hon. animal planet går oftast i köket där hemma. hon kan förmodligen ALLT om djur. spelar ingen roll vilket djur. hon kan allt.

när jag tänker på mina föräldrar så tycker jag inte att jag är så värst lik dom. men det är jag förmodligen. konstigt vore väl annars. de har antagligen präglat mig på både det ena och andra sättet. men jag har ofta varit den där tjuriga ungen hemma och det är jag inte speciellt stolt över. jag kan fortfarande hamna i min gamla roll när jag åker hem till mor&far. det ogillar jag med mig. jag ska blir bättre, jag lovar. jag gillar inte mig själv när jag är sådan. jag vill visa min uppskattning. jag vet att båda två lever för oss barn.

jag är däremot väldigt orolig över mina föräldrar och det vet dom båda om. men de har ett val och är kung och drottning över sina egna liv. jag kan inte påverka de hur mycket jag än vill. min högsta önskan är att de båda slutar röka omedelbart bums. de mår verkligen inte bra av det. och jag är orolig över det.

jag vet att både pappa och mamma tycker det är lite jobbigt att just denna punkt vad med i bloggutmaningen. men när de läser detta sitter de förmodligen med tårar i ögonen båda två. de är sådana mina föräldrar. och som sagt, jag älskar dem båda två. mycket dessutom.

kram sofia.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar