02 - min första kärlek.

Jag var säkert väldigt kär i någon söt pojke när jag var liten, men inte i någon som har etsats sig fast i mitt minne. Så för mig är min första kärlek han som jag trodde var han med stort H, han som jag trodde var mannen i mitt liv…

Inte helt oväntat så var det en fotbollsspelare. Året var, hmm, får se här nu. Länge sedan, 1997 jag och min familj befann oss i Halmstad, såklart! Jag hade på mig mina bruna glansiga tighta jazzbyxor och det var midsommar. Jag, tillsammans med mina systrar, hade varit och plockat blommor till de kransar som vi aldrig fick till. Vi gick på grusvägen ungefär vid dansbanan på östra stranden när Saaben stannade till bredvid oss och vevade ner rutan. Yes, favoritgrannen hade med sig en kompis detta år. En helt fantastiskt fin kille dessutom. Hans sagolika leende och hans klarblå ögon gjorde att jag föll pladask. Jag vågar nästan lova att det var kärlek vid första ögonkastet. Magpirret gjorde mig nästan illamående. Vi kunde prata i telefon i timmar. Lyssnade på Elton John och önskade att vi kunde ses oftare. Jag var hans sockertopp. Han sa det ofta. Det rann ut i sanden och vi hade sporadisk kontakt i några år med tanke på att han faktiskt bodde 20 mil ifrån mig. Men han släpptes aldrig från mina tankar och drömmar. År 2001 träffade jag honom igen efter några års tystnad från oss båda. Jag var i Jönköping och hälsade på min bästis och han bodde där. Jag tog en taxi till tupphuset vid vattnet, han kom ut och mötte mig. Brun, blå ögon, fint rufsigt hår, blå acne jeans, brun t-shirt med blått tryck. Jag minns det fortfarande så väl. Från den stunden var jag kär. Kär på riktig. Det gjorde nästan ont i hela kroppen. Och jag som trodde att jag aldrig någonsin skulle få uppleva det. Det fanns bara ett problem. Han hade flickvän. En flickvän som var helt ovetandes om att jag fanns med i bilden. Man kanske kan tycka att det borde ha varit ett tecken, men icke. jag var ju kär. Det var inte en spikrak väg, men efter ca 4 månader var vi ett officiellt par. Jag flyttade ner till Jkpg, staden där han bodde. Jag var lyckligare än vad jag någonsin hade varit.

Det var ett mycket känslosamt och turbulent förhållande. Ett sådant stormigt förhållande hoppas jag aldrig få uppleva igen. Vi kunde bråka så hysteriskt mycket ena sekunden och andra sekunden älskade vi varandra så mycket att det gjorde ont i hjärtat. Jag var så kär i honom att jag inte trodde det var möjligt att vara så kär. Jag såg väldigt dåligt (läs var blind) på den tiden, förmodligen just för att jag var så förbannat jävla kär. Jag var helt enkelt upp över öronen förälskad i denna människa som jag gjorde allt för. Tyvärr. Jag var som vanligt anpassningsbar och vi flyttade till Kalmar på grund av hans fotboll. Vi skaffade Tyra, en söt liten kattunge som vi levde för, renoverade lägenheten, köpte nya möbler, köpte bil och började bygga på vårt gemensamma kontaktnät i Kalmar. Jag tvekade inte en sekund på att han var den som skulle bli far till mina barn. Jag drömde om vilken gata vi skulle bo på och hur vårt hus skulle se ut. Hur många barn vi skulle få och vad de skulle heta. Men efter några år tillsammans krossade han mitt hjärta mer än någon annan har gjort och förhoppningsvis kommer göra. Det hade han i och för sig gjort flera gånger förr, men det var saker jag kom på först senare. När jag tog på mig glasögonen och började få synen tillbaka. Jag gick ner 11 kg på ett par veckor och trodde aldrig att jag skulle kunna må bra igen. Att lämna en person som man älskar av hela sitt hjärta var bland det svåraste jag gjort. I efterhand bland det starkaste och klokaste jag någonsin har gjort. Ibland önskar jag att den styrkan kunde infinna sig lite oftare hos mig.

Min första kärlek och jag har ingen kontakt idag. Eller väldigt lite. Någon gång om året men nu var det väldigt länge sedan. Eftersom jag tror så gott om människan så tror jag säkert endast att vi inte var rätt för varandra. Eller uppenbarligen så var vi inte det. Jag tror inte att han är en elak person, eller jag vet att han inte är det. Vi var unga, det var för mycket känslor inblandade och vi var väldigt osäkra. Han är en fin person. Låt mig tro det i alla fall. Jag känner honom inte längre.

Christofer är hans namn och han är utan tvekan min första kärlek, men inte den sista.

/Sofia.

glad.

jaaaaaa! äntligen sitter jag på tåget som tar mig hem och sen till den kalla kalla sängen. som jag har längtat. underbara tisdag.

/sofia.

01 - om mig.

Sofia Evelina Wallström, född 1982 den 9 oktober. Jag är alltså född i vågens stjärntecken. Egentligen tror jag inte så värst mycket på astrologi, men mycket av det som står angående vågens egenskaper stämmer faktiskt in på mig. Ok, nu tänker ni så här. Men det stämmer in på varenda jävel, ditt pucko! Så får ni gärna tycka. Naiv är något som jag kommer skriva om senare i inlägget. Å ena sidan men å andra sidan är en vanlig fras som kommer från mig när det handlar om att ta beslut och liknande. Ambivalent skulle man kunna säga att jag är. Det är milt uttryckt faktiskt. Tyvärr. Jag har helt enkelt skitsvårt att fatta beslut. Vad det än gäller. Men när jag väl vet vad jag vill då gör jag allt för att få det. Nästan oavsett vad som krävs. Det är lite typiskt mig. Jag drömmer mycket och ibland tar det hårt på mig när jag inser att drömmarna och verkligheten inte går hand i hand.

Jag pratar mycket och har ofta väldigt mycket att berätta. Många säger att jag gillar att höra min egen röst. Det kanske är så, vad vet jag. Jag gillar att vara i centrum i sällskap där jag känner mig trygg. Uppmärksamhetskåt är ett annat ord, inte alls lika fint ord anser jag. När jag började mitt jobb i Sthlm och åkte på rundresa till mina skolor så skulle vi i ledningsgruppen presentera oss för personalen på skolorna, såklart. I Löv it! Som sagt, jag gillar att stå i centrum. Ungefär såhär kunde det låta… Sofia Wallström heter jag och jobbar som marknadskoordinator för Region norr. Jag har jobbat på JB Örebro i 3, 5 år. Jag var anställd som lärare, arbetslagledare och informatör. Jag har undervisat i bland annat, mediekommunikation, medieproduktion, och fotografisk bild. Min resa på JB började redan i Jönköping där jag gjorde min lärarpraktik när jag studerade vid Högskolan i Jönköping. Jag läste lärarprogrammet med inriktigt medie- och kommunikationsvetenskap. Både praktisk och teoretiska media. Jag fastnade för JB och den pedagogiska idé de arbetar efter. Det var där jag började brinna för JB. Sen gick jag in på mer detaljerad beskrivning om vad jag skulle göra för skolorna och vilka förväntningar jag och skolan hade. Men jag besparar er den informationen. Sen avslutade jag med att jag bodde i Stockholm och levde där själv så det såklart lät som en kontaktannons. Typiskt mig. SJUKT TRÅKIG PERSENTATION och jag är mer än endast mitt jobb.

Nu ser ju mitt liv lite annorlunda ut. Jag håller på att avsluta min tjänst som marknadskoordinator och till första januari bor jag i min gamla lägenhet i Örebro igen. Jag måste vara där mitt hjärta är och det är på en skola med eleverna och ingen annan stans. Därför tog jag beslutet att gå tillbaka till min gamla tjänst som är världens roligaste jobb. Som finns just nu i Örebro. Jag brinner för människan och dess drömmar. Tror man på sig själv kan man komma precis så långt som man själv önskar. Jag önskade att någon gjorde det när jag gick i skolan för då var jag mer förvirrad än någonsin. Jag är ofta väldigt glad, har ett stort hjärta där många av mina nära och kära har en plats. Jag är snäll, kanske snällare än mitt eget bästa ibland. På både gott och ont. Man kan uppfatta mig som naiv, men jag vill och tror ofta gott om allt och alla. Det kan slå tillbaka på en själv snabbare än väntat, men jag har lärt mig och skyddar mig mer ofta nu än förr. Jag försöker vara primadonnan i mitt eget liv, för jag vet att det egentligen endast är jag som bestämmer hur jag ska må. Ingen annan kan påverka det. Man har alltid ett val. Jag jobbar på det och jag har blivit bättre, det är något jag är stolt över.

Jag är en prestationsprinsessa som har svårt att lämna ifrån mig saker utan att ha läst igenom, kollat igenom, gjort om femton gånger, ja ni förstår. Det är INTE en bra egenskap när man jobbar med bland annat produktion. Speciellt inte när produktionerna har deadline. Men förmodligen är det ett måste för mig. Utan deadlines hade jag inte klarat av mitt jobb. Att jag bloggar är lite knasigt egentligen, men det är nog bara för att öva på att allt faktiskt inte behöver vara perfekt. Jag gillar att uttrycka mig i skrift vad jag känner och tänker. Om någon annan vill läsa det och kommentera det är bara kul. Jag är ambitiös, lojal och har hög arbetskapacitet, men har lärt mig att lyssna på signalerna som kan komma. Tror jag. Jag ogillar konflikter och har svårt att släppa saker förens det är utrett. Jag gråter ofta för mina känslor sitter utanpå min kropp. Konstigt kan man tycka, men det måste vara så. Jag har svårt för att ta farväl och hoppar gärna över det om det är möjligt. Jag hoppas att mina nära och kära känner den kärleken som jag delar med mig av. Jag försöker ofta visa det och säga det. Tyvärr har jag att förmåga att vilja dela med mig av den till människor som inte är värd den. Även det jobbar jag på.

Jag älskar att fotografera som många redan vet. Jag har många tankar och idéer och har en hög med påbörjade kreativa projekt som jag sällan avslutar. Det är för att jag aldrig aldrig aldrig blir nöjd. Men som sagt, ytterligare en sak som jag jobbar på. Musik kan jag inte leva utan. Jag älskar nästan all musik. Jag gillar fina melodier, fina texter och allt som har med musik att göra. Att uppleva det live är en mycket härlig känsla.

Sån är jag! Det är Sofia Evelina Wallström. Anser ni att jag missat något eller att det inte stämmer in får ni gärna kommentera inlägget. För förvirrad är något som jag även nu kan vara.


Kram Sofia

solsidan.

min tågresa i morgon känns inte alls speciellt jobbig. första säsongen av solsidan är nerpackad i väskan. tack familjen molin.





/s. -bloggat från mobilen

30 dagar.

sofia visade mig vad bloggkommentarorerna hade tipsat om för lista. nu har jag fått lite dille på att läsa om dessa listor så jag tänker att även jag måste haka på denna trend. en blandning av alla möjliga listor jag har hittat. mina svar på följande lista kan ni läsa de kommande 30 dagarna. spännande och naket. men det gillar jag.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 04 – Min bästa vän
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min tro
Dag 07 – Det här åt jag idag
Dag 08 – Min favoritplats
Dag 09 – Min dag
Dag 10 – Favoritsaker
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Mina föräldrar
Dag 14 – Den här veckan
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Bloggfavoriter
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Det här är jag bra på
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Bloggfavoriter
Dag 21 – Mina förebilder
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Dåliga vanor och laster
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – 5 saker du inte vet om mig
Dag 28 – Mitt hem
Dag 29 – Det här saknar jag
Dag 30 – Mitt hjärta

/sofia.

rutin.

det är tur att man är rutinerad och skyddar sig. fallet blir inte alls lika hårt då, snarare skönt och lättande faktiskt. och inte alls oväntat. men när stormen kommer är det svårt att skydda sig och jag känner på mig att den är på god väg. men denna gång känns stormen som en fantastisk sådan.

/s.

matorgasm.

nu är det dags att ladda om. matkoma deluxe, ska vi klara den här kvällen är det läge tagga nu!

tack fina fina "familjen" för en lovely middag.
/s. -bloggat från mobilen

sleepover.

det kändes ungefär som om jag hade haft en sleepover hos Torkel Peterson i natt när jag gick till tunnelbanan. men det hade jag ju inte alls haft. vi gick "tillsammans" till odenplan iaf, det var bara det att när jag gick åt ena hållet och han åt andra så stannade vi inte och kysstes hejdå. så förmodligen trodde ingen annan det heller och jag kommer inte att hamna i se och hör. typiskt, det är ju trots allt en dröm jag har. eller inte. i alla fall inte tillsammans med honom. tror faktiskt att han var full, eller hög, eller bara väldigt märklig. kl 10.30 en lördag, det känns ju inte alls passande.

ikväll blir det dubbeldejt med syster och två härliga män. känns fint att "familjen" är samlad igen.
/s.

julbricka.

Indisk mat, indisk öl och julbricka innehållande glögg, pepparkakor, lussebullar och clementiner. Idol i bakgrunden med världens bästa Sofia. Vilken underbar fredag jag har. dessutom ska jag sova på hälsingegatan i natt. mysigt.





/S.

motivation.

Det finns dagar man är mer eller mindre motiverad. Jag sitter på Arlanda express på väg till arlanda och sundvall och inte ens det tåget går som det ska. Men jag håller ut. Det är inte långt kvar nu samt att det finns sådant som faktiskt får mig att le.

/s.